Bakgrund
Ola Kronqvist (född 1966) från Malmö.
Uppvuxen med en pappa som ofta sökte sig ut i naturen med en låda färg och lite papper. I timmar satt han och betraktade en böljande horisont eller hur molnen dansade fram över slätten. När pappa gick bort 2020 bestämde jag mig för att ta vidare pappas sätt att reflektera över naturen.
Akvarellerna
Akvarellerna lever lite sitt eget liv. Det tar lite tid att acceptera det. Pigmenten i kombination med ett rinnande vattnen blir till en organism som man helt enkelt inte kan styra. Snabbt insåg jag att det är målningen i sig som måste få göra jobbet. Jag kan sätta igång det och avsluta det men däremellan måste den få leva på egna meriter. Det fina med akvareller är också att man i regel bara får en chans. När väl pigmenten och vattnet har hittat sin plats finns det inte så mycket mer att göra – vilket brukar ta ca 2-4 minuter.
Jag har fortsatt familjetraditionen med att söka mig ut i naturen. Många gånger till den skånska slätten. Vintern är snål med färger men bjuder istället på en dramatik och sommaren är så färgstark att det ska få kännas.
Levande horisonter
Men mest av allt lockar horisonter mig. Som är så tydliga trots att de inte existerar. De utgör en gräns mellan det kända och okända. Mellan det fysiska och metafysiska. Mellan det nutida och det framtida. Det abstrakta uttrycket vill jag ska hjälpa till så att det alltid finns något att upptäcka. Lite som när man betraktar en himmel, ett hav eller ett fält. Det som gör det intressant är att allt ständigt förändras.
